1928, Olympiastadion i Amsterdam. Den kanadensiska elitlöparen Aganetha ”Aggie” Smart vinner guld på 800 meter – en distans som av många vid den tiden betraktas som olämplig, rentav skadlig, för kvinnliga friidrottare.
I Carrie Snyders roman Löparflickan möter vi Aggie många år senare. Hon är 104 år gammal och bor på ett äldreboende, ensam, rullstolsburen och på väg att skrivas ut ur historien. En dag dyker ett ungt par upp som påstår sig vilja göra en dokumentär om Aggies idrottskarriär. Deras frågor tar henne tillbaka till den sorgkantade uppväxten på kanadensiska landsbygden, till Rosebuds idrottsklubb för kvinnor och till de olympiska drömmarna. Det visar sig att både det unga paret och Aggie bär på en rad hemligheter. Och inom sig fortsätter Aganetha Smart att springa mot ett mål som hägrar vid horisonten.