Den första stenen är en roman om människor fångade i kriget, om förlust och död, om kärlek, vänskap, förräderi och katastrof.
Jag går mellan fulla och tomma gravar. Vem kontrollerar kistornas innehåll? Vem inspekterar gravstenarnas inskriptioner? Vilka var de, när de levde? Vilka är de, när de dör?
Journalisten och författaren Carsten Jensen slog igenom på 90-talet som reseskildrare, bland annat från Afghanistan som han besökte första gången 1988 och som han sedan återvänt till under fyra decennier. Sina erfarenheter och upplevelser i detta land – drabbat av ett krig som aldrig tycks ta slut – har han omvandlat till en mäktig och tankeväckande roman om krigets många ansikten och framför allt om vad kriget gör med de människor som deltar i det med sina egna kroppar.
I centrum för berättelsen står en grupp unga män och kvinnor som anmält sig till att delta i kriget i Afghanistan, drivna av ett behov av att utmana sig själva under extrema förhållanden. Men snart står de inför prövningar som ingen militär träning har förberett dem på, och överlevnad mot alla odds blir deras enda uppdrag. Avskurna från omvärlden och förlorade i okänt territorium, är de på jakt efter en övermäktig fiende. Rollerna som förföljare och förföljda skiftar oavbrutet, tills de inte längre kan skilja gott från ont, vän från fiende, verklighet från fantasi. Den slutliga uppgörelsen tvingar dem till en uppgörelse också med sig själva.
Den första stenen har redan fått flera priser och utmärkelser, och planer finns på att filmatisera den.