I en källare inne i stan finns det en dörr till paradiset. Genom en lapp på biblioteket upptäcker Julia denna magiska plats som tillhör en teatergrupp. Julia börjar i barngruppen och får lära sig att spela teater. Det blir en spännande, rolig, utmanande och en så belönande hobby.
Julia gillar att spela teater. De har teaterfester med popcorn och musik när de spelat upp sina pjäser för föräldrarna. Julia får ett större självförtroende i sitt nya sammanhang. Men efter ett tag vänder det och självdestruktivitet börjar gro i den stängda värld som en sån teatergrupp och andra stängda maktsfärer utgör.
Teaterläraren utnyttjar sin makt och barnen är i hennes våld. Varför fryser läraren ut vissa elever? Nya tankar planteras i Julia, som "om jag inte äter lunch så ser jag fin ut på scen". Så börjar smusslet inför mamma och det känns som om det verkliga livet bara utspelar sig där i källaren.
Vad är psykisk misshandel? Och hur kan man gömma detta för sin mamma?