Är ditt barn ofta försjunken i tankar – en djupsinnig drömmare som gärna vill göra allting rätt? Känner det in hur andra mår och anpassar sig efter dem? Uppfattas det som blygt eller försiktigt? Lägger det märke till subtila detaljer och reagerar starkt på oljud? Är det särskilt lättsårat, känsligt för kritik och förändringar?
Forskning visar att en av fem personer har ett extra känsligt nervsystem och bearbetar intryck djupare och mer noggrant än andra. På grund av detta blir de lätt överstimulerade och har ofta ett stort behov av att dra sig undan. Personlighetsdraget är inte nytt, men psykoterapeuten Elaine N. Aron, som forskat på ämnet i mer än tjugo år, är den första som uppmärksammat dess positiva aspekter och gett det ett tydligt namn – högkänslighet.
Det högkänsliga barnet upplever livet mer intensivt, på gott och ont. En skavande märkeslapp i en tröja kan bli ett stort problem och en liten, ogenomtänkt kommentar kan upplevas som mycket sårande och ge upphov till långa tankebanor. Ett överstimulerat högkänsligt barn blir lätt distraherat och tenderar ofta att sätta sig i ett hörn och drömma eller tvärtom bli närmast hyperaktivt. Dessa olika strategier som barnet väljer för att skydda sig mot överstimulering kan föra med sig en känsla av att vara annorlunda och fel – som i sin tur kan leda till blyghet. Men ett barn som uppmärksammar sin omgivning så intensivt kan även utveckla en speciell omtänksamhet, stor kreativitet och en förmåga att njuta av de små sakerna i livet.
Boken är full av värdefulla råd och tips för föräldrar, lärare och andra som kommer i kontakt med högkänsliga barn. Den illustrerar genom tydliga exempel hur man kan lotsa det högkänsliga barnet tryggt ut i världen, så att både skola och socialt liv blir glädjefyllda erfarenheter. Speciella utmaningar knutna till olika åldrar tas upp, och ett eget kapitel ägnas helt åt högkänsliga ungdomar. Den svenska utgåvan är uppdaterad med den senaste forskningen.
Elaine N. Aron är även författaren bakom bästsäljaren Den högkänsliga människan.
(Omslagsfoto: Monika Gniot)