Aisha stod och väntade på mig utanför sin port. Vi gick alltid tillsammans, det hade vi gjort sen vi fick börja gå själva i trean.
Hon måste ha sett på mig att det var något, för hon rynkade ögonbrynen och tog min hand när vi gick mot skolan.
"Är det nåt?"
Bara sådär, är det nåt? Det var därför hon var min bästa vän.
"Pappa åkte in till sjukhuset i natt. Han var borta när jag vaknade."
Isas pappa hamnar på sjukhus. Fast inte det vanliga, där man gipsar ben och tar bort blindtarmar, utan ett annat. Ett där man inte får ha skosnören och där alla fönster och dörrar är låsta.
Ungefär samtidigt händer det otroliga: Isa blir lucia när de lottar i klassen, fast det nog egentligen var meningen att det skulle bli Aisha. Hon är ju ändå den coolaste tjejen i femman. Men nu är det Isa som ska stå längst fram och läsa dikt och få stearin i håret. Men kan pappa komma och kolla? Kommer han att vara tillräckligt frisk?
En rapp skildring av livet på mellanstadiet, men också en berättelse om en förälder som är svårt sjuk på ett sätt som inte riktigt går att prata om. Rädsla och förtvivlan blandas med humor, vardag och hoppfullhet, och det lämnar inte någon oberörd.